Stå lätt på tå. Absolut inga hälar i marken. Händerna i höfthöjd, händerna ska vara redo. Du ska vara lätt framåtlutad. Det gäller att täcka så mycket som möjligt av målet. Hur gör jag det då?
Stressbollen och Eyal är oskiljaktiga under vandringarna. Mitt mest plågande stressmoment vid höga klippor är inte fallhöjden och risken för ett synnerligen ofrivilligt frånfälle. Snarare tänker jag intensivt på mina stressbollar: för allt i världen, tappa inte bollarna! Det finns ett sätt att skilja mellan mig och alla andra vandrare. Jag vandrar ständigt kramandes mina stressbollar i händerna. Så har det varit ända sedan spasmiska ryckningar i handen under en vintervandring i ett kylslaget Portugal för några år sedan.