Häxan som blev påskkärring Häxan som blev påskkärring Kvasten är smord och katten är redo. Enligt gammal folktro beger sig häxorna till Blåkulla för att umgås med djävulen under natten till skärtorsdagen. I dag är det istället påskkärringar och påskgubbar som utan onda avsikter knackar på dörren. Snart är det påsk igen och kanske dyker en påskkärring upp i din närhet? Här får du veta mer om bakgrunden till traditionen. För många av oss har påsken tappat sin religiösa innebörd. Men det finns vissa traditioner vi inte kan tänka oss att kompromissa med; vi äter påskägg, barnen går påskkärring och vi pyntar med påskris.
Så mycket står dock klart att den senast i mitten av talet var fast rotad i västsvenska städer från Västergötland i söder till Värmland i norr, där ynglingar antog häxskepnad och gjorde gatorna osäkra. Några av de äldsta skildringarna av påskkärringar kommer från Karlstad och Åmål. Under talets första decennier spred sig seden fort över Sverige och till de svenskspråkiga delarna av Finland. Till en början rörde det sig om ungdomar och vuxna som tog på sig häxutstyrsel, och det kunde gå vilt till. Antagligen påminde seden om de stökiga upptåg som grupper av ynglingar — föregångare till senare tiders mer städade stjärngossar — sedan länge hade ägnat sig åt under jul- och trettondagshelgerna. Åtminstone var det så Nils Petrus Ödman år skildrade påskkärringarna i barndomens Åmål på talet.